Fanny Kivimäki till Kultura Kiruna ”Det är nästan som ett annat land”

Fanny Kivimäkis fallenhet för dans och koreografi tog henne söderut redan som 14-åring. Idag, runt 20 år senare, har hemlängtan till Kiruna vuxit sig urstark vilket är något som avspeglar sig i hennes föreställningar.

För Fanny Kivimäki gick flytten från Kiruna via Piteå, Stockholm, Göteborg, och nu senast till Tjörn i Bohuslän med klippbad och kor runt knuten. Men kanske var det hela en långvistelse med returbiljett (?) I vinter tar hon familjen med sig och testar på livet i Kiruna igen. Först arbetar hon dock upp höstens stora grej i stan – Kultura Kiruna, med en minst sagt annorlunda dansföreställning …

Vad är din del av Kultura Kiruna i år?

– Den 18 – 19 november gör vi en föreställning med ungdomarna, utförsåkarna, i Luossabacken. Dom är jättebra på att göra tricks men nu ska vi göra en koreografi av det! Det blir en föreställning under utförsåkning och det har aldrig skett förut så vi får väl se hur det blir och hur det går. Föreställningen blir inledningen på premiären av skidtestardagarna med Höjdmeter. Sedan ska vi ju också ordna vad som kanske blir världens första kulturvandring på skidor.

Varför tror du att Kultura Kiruna är viktigt?

– Vad jag vet är att kultur i sig är viktigt och skönt för själen, jag tror att det ger människan väldigt mycket och man mår helt enkelt bättre av att se och uppleva den. Jag har jobbat med kultur som hälsa på barnsjukhuset i Göteborg och vad jag kunnat se är att barn som kanske inte pratat eller tittat på någon på länge skiner upp och ungefär samma upplevelser har jag från äldreboenden. Kulturen är en nyckel till många hjärtan. Vi förstår nog inte alltid hur viktig den är och hur fattigt livet skulle vara utan den. Jag hoppas Kirunaborna tar tillfället i akt och bokar upp sig under hela Kultura Kiruna nu när det blir ett så bra paket med olika upplevelser.

Hur upplever du skillnaden mellan landsbygd och storstad?

– När vi flyttade från Göteborg till Tjörn under pandemin så kände vi inga människor där. Men vi visste att vi ville ha ett hus nära naturen, havet och vi lyckades till och med hitta ett med garage och billyft för min mans älskade veteranbilar. Men vi hittade också väldigt många nya vänner bland grannar genom att ringa på dörrklockan och bara säga hej. Sedan kom det tillbaka till oss i form av ”kom och drick kaffe!”. Ett par av våra nya vänner har till och med varit med oss upp till Kiruna och det känns som om vi känt varandra i tio år. Det är inte alls lika lätt att hitta nya vänner i Göteborg.

… Och din hemlängtan till Kiruna verkar ha gett sig till känna nu?

– Den har alltid funnits där. Jag återvänder minst fyra gånger per år och vi tar en hel månads semester under vårarna för att uppleva fjällen. En koreografi kan liknas vid ett pussel av olika känslor och många är hämtade från mina hemtrakter. Jag har hört flera nyanlända som säger ”det är som om du berättar om mitt eget liv”. Och visst är kulturen annorlunda uppe i norr. Det är nästan som ett annat land. I november har jag, min man, och våra två barn hyrt lägenhet uppe i Kiruna för att bo där i fem månader.

Varför väljer ni att göra det?

– Just för att jag har en sådan hemlängtan … Min man älskar också snön och vi gör toppturer i fjällen och njuter av naturen där uppe. Han trivs väldigt bra men har ju inga rötter där och inte samma ”bank” av minnen. Han får skapa sig nya minnen och det tror jag han kommer göra.