Jessica Segerberg cyklade från Sörmland till Tornedalen – ”Det är skillnad på att rota sig och att bli kvar”

Fotografen Jessica Segerberg är aktuell med en utställning som tar avstamp från fjolårets långa cykelresa; en två månader lång färd som tog henne till oväntade möten och upplevelser i Tärendö. Nu tar hon fotografierna och upplevelserna med sig till Kultura Kiruna i november.

Jessica Segerberg berättar att hon sällan bott på en och samma plats längre än för några år. Hon upplever att det eviga flyttandet skapat en känsla av brist på sammanhang. Rotlösheten tog henne till Tornedalen och har blivit till en utställning som blandar poesi och foto – verk som nog många med avklippta rötter kan relatera till.

Vem är Jessica Segerberg?

– Jag bor idag i Sörmland och har försörjt mig som fotograf i tio år. I grunden är jag dokumentärfotograf och när jag gör mina egna projekt så utgår jag från det dokumentära där jag blandar text och foto. Under Kultura Kiruna kommer jag att ställa ut i Kiruna konsthall men också hålla en föreläsning där jag berättar historien bakom min cykelresa förra sommaren.  

Hur kom du på att cykla hela vägen till Tärendö?

– Min släkt kommer därifrån och utställningen handlar om släktens koppling till Tornedalen. Eller kanske rättare sagt – den handlar nog om varför vi idag saknar en koppling. Min gammelfarmor flyttade ner till södra Sverige med min morfar och hans syskon i mitten av 1950-talet och hela släkten blev liksom kvar där … Jag tror att det är skillnad på att rota sig och att bli kvar. Jag vet inte hur många gånger jag och min familj flyttat utan att rota sig någonstans. I det här projektet ville jag sammanlänka Nyköping, där min farmor bodde tills hon gick bort, med Tärendö där hon föddes.

Hittade du det du sökte?

– Jag vet inte varför men jag hade en känsla av att det var något ”hemtamt” jag skulle resa till. Väl framme i Tärendö cyklade jag efter en gammal vägbeskrivning mot stugan där min gammelfarmor föddes. Jag hade fått uppgifter om att den var riven men att den visade sig stå kvar kom som en chock! Dessutom var den omsorgsfullt renoverad och jag lärde känna dom två systrar som idag äger stugan och där blev jag kvar i tre veckor. Den första frågan dom ställde var ”vems flicka är du?” och dom visste exakt vilka min familj var och deras egen mamma var bästa kompis med min gammelfarmors mamma!

Hur kändes det?

– Jag kände ”wow, här är en plats som är bevarad”. Dom pekade till och med på en pall där min gammelfarmor brukade sitta när hon eldade i vedspisen. Allt stod kvar. Dom sa också att dom hade väntat på att någon från min släkt en dag skulle titta in. Systrarna hade bott i samma by största delen av sina liv medan vi alltid flyttat runt och jag frågar mig själv hela tiden ”varför?”. Är det en evig flykt?

Hur upplever du kulturen i Tornedalen?

– Nu har jag bara varit där några gånger sedan förra sommaren men jag upplever att man möts på ett annat sätt och har en annan kontakt människor emellan. I Tornedalen verkar man hjälpa varandra och man lever fortfarande nära naturen som är så invävd i livet. Det är andra värden där. Det känns som om det kapitalistiska samhället inte genomborrat allt och jag kan faktiskt känna igen den gästvänliga sidan av Tornedalen i min egen släktkultur. Sist var jag där i februari men har planerat en resa till Tärendö igen nu i slutet av augusti.

Mer information om Kultura Kiruna och Jessica Segerbergs utställning kommer. Är du nyfiken på Jessicas foton? Besök @jsegerberg på Instagram!